Vägen som går sydost från Midyat mot byn Güngören slingrar sig mellan de steniga kullarna på Tur Abdin-platån. I en kurva syns murar av gul kalksten och klocktorn: klostret Mor Gabriel. Det har stått på samma plats i sexton århundraden och här hålls gudstjänst än i dag. Det räknas som världens äldsta bevarade syrisk-ortodoxa kloster.
- Grundat
- År 397
- Grundare
- Mor Shmuel, Mor Shemun
- Huvudkyrka
- 512
- Kupolens höjd
- 17 meter
Ett kloster grundat av lärare och lärjunge
Klostret grundades år 397 av Mor Shmuel och hans lärjunge Mor Shemun. Syriska källor berättar att det byggdes på resterna av ett äldre tempel. Snart blev det ett av regionens andliga centrum och fick donationer av de romerska kejsarna Arcadius, Honorius och Theodosius II och senare av den bysantinske kejsaren Anastasius I.
Ett av namnen som fortfarande används i trakten är Deyrulumur. Klostret har fått sitt namn efter Mor Gabriel från Beth Qustan, som levde på 600-talet och fick sin utbildning här. Under hans tid sägs omkring åttahundra munkar ha bott i klostret – en siffra som visar att det inte bara var en plats för bön, utan ett livligt centrum för lärdom och liv.
Tur Abdins hjärta
På syriska (suryoyo) betyder Tur Abdin ”Guds tjänares berg”. Namnet kommer från de kloster och munksamfund som under århundraden fyllde trakten. Mor Gabriel var det största och viktigaste av dem: mellan 615 och 1049 var det säte för Tur Abdins biskopsstift, och under de följande århundradena hade det fortsatt ett eget stift.
Klostrets historia är ingen berättelse om ostörd fred. Många arméer drog genom regionen och svåra tider lämnade spår i byggnaderna. Men varje gång reparerades klostret, fylldes åter med liv och har överlevt till i dag. Den uthålligheten gör Mor Gabriel för suryoye mindre till en byggnad än till en symbol för minne och kontinuitet.
I sexton århundraden skadades det, reparerades och fylldes åter med liv – men övergavs aldrig.
Vinrankor på guldgrund
Klostrets huvudkyrka uppfördes år 512 av den bysantinske kejsaren Anastasius I. Mosaikerna i dess kor räknas till de mest värdefulla som bevarats från senantiken. På valvets guldgrund växer vinrankor ur fyra silverkärl och slingrar sig om varandra; bland bladen finns tre medaljonger med kors.
Att just vinrankan finns här är ingen slump. Vinstocken har en plats i Tur Abdins tro lika mycket som i dess jord; vingårdarna på sluttningarna runt klostret och de gyllene rankorna i kyrkans valv är som två ansikten av samma landskap.
En annan berömd del av klostret är kupolen från början av 500-talet, som traditionellt förknippas med kejsarinnan Theodoras namn. Den är omkring 17 meter hög invändigt med en innerdiameter på 11,5 meter, murad av radiellt lagda tegelstenar och vilar på murar av huggen sten. Femtonhundra år gammal vittnar den fortfarande om sin tids ingenjörskunskap.
Mor Gabriel i dag
Mor Gabriel är fortfarande ett levande kloster. Som säte för Tur Abdins metropolit är det hem för munkar och nunnor, bönerna sjungs på syriska och traditionen förs vidare från generation till generation. År 2021 togs det, tillsammans med de senantika och medeltida kyrkorna i Tur Abdin-regionen, upp på Unescos preliminära världsarvslista.
Klostret är öppet för besökare vissa tider. Det är först och främst en plats för bön: kläder som täcker axlar och knän, tystnad och att fråga innan man fotograferar är det mest naturliga sättet att visa värdarna respekt. Eftersom besökstiderna kan ändras med årstiden är det bäst att kontrollera dem innan man åker.
Varför det är viktigt
De som besöker Mor Gabriel lämnar det oftast med samma känsla: att tiden flyter annorlunda här. Att gå genom stengårdarna och se att ett samfund som grundades för sexton århundraden sedan fortfarande talar samma språk, ber samma böner och brukar samma jord förklarar bäst varför Tur Abdin kallas ett ”levande arv”.
Källor: Mor Gabriel-klostret, Wikipedia; Syriac Heritage Project, ”Dayro d’Mor Gabriel”; A. G. Leventis Foundation, ”Mosaic Decoration, Monastery of Mar Gabriel”; Gorgias Encyclopedic Dictionary of the Syriac Heritage, ”Gabriel, Monastery of Mor”.
